Hur väljer vi avelsston?
Idag dök det upp en artikel på nätet som har skrivits av uppfödaren Per-Ola Forsberg. Artikeln handlar inte om uppfödning av islandshästar, utan är inriktad mot galopp- och hopphästar, men mycket känns även helt relevant för islandshästavel. Artikeln handlar om hur man väljer ut sina avelsston och det vet vi att i all avel är det stona som är den viktigaste individen! Det finns naturligtvis många filosofier kring hur man väljer och hur man absolut inte skall välja. För egen del tycker jag att det viktigaste är att stoet är en klok och samarbetsvillig individ, med väl separerade och lättridna gångarter plus att hon har en bra funktionell exteriör. Det är naturligtvis trevligt om de är vackra, men det viktigaste är att de har en exteriör som gör att de fungerar bra för prestation när det gäller gångarterna. Detta tycker jag är viktigt oavsett om avkommorna används som trevlig familjehäst eller i tävling på hög nivå. Jag har alltid tyckt att det är väldigt viktigt vad stoet och hingsten har för gener i leden bakåt. Vissa hingstar använder jag inte trots att de har mycket bra gener bakåt. Det finns så många fina hingstar idag men inte speciellt många som jag känner för att använda. Det gäller att försöka få så bra uppfattning som möjligt och studera många hingstar både på avelsvisningar och tävlingar för att få en uppfattning om dem. Det finns ytterst få ston som enbart får toppavkommor, men det finns några enstaka i svensk avel. Det finns även ston och hingstar som verkligen själva är toppindivider, men som aldrig får några riktigt bra avkommor, men för att ha en chans att få fram bra avkomma är det bra att ha bästa möjliga gener bakåt.
Vid ett av avelsmötena föreläste forskaren Thorvaldur Árnarsson om chanserna att få riktigt bra avkommor. Man kan se det som att:
- Om medelvärdet för föräldrarna är > 8,30 och BLUP för fölen >120 så är chansen för en toppavkomma 1 på 7 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 8,0 och BLUP för fölen ca 115 så är chansen för en toppavkomma 1 på 19 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 7,7 och BLUP för fölen ca 100 så är chansen för en toppavkomma 1 på 42 avkommor.
Arvbarheten är bara 40% därför får inte alltid topphästar avkommor som är topphästar. Avkommorna blir oftast inte lika bra som sina föräldrar.
Samtidigt så visar detta verkligen att det finns mycket att göra som uppfödare för att få de 60% som är miljöbetingelser så bra som möjligt dvs flockfostran, hagmiljö, foder, inridning, träning mm.
I artikeln "Hur väljer vi avelsston?" som jag hänvisade till högre upp, citeras även Jan Greve veterinär, hästkarl och uppfödaren i Holland. Han säger bl a:
Vid ett av avelsmötena föreläste forskaren Thorvaldur Árnarsson om chanserna att få riktigt bra avkommor. Man kan se det som att:
- Om medelvärdet för föräldrarna är > 8,30 och BLUP för fölen >120 så är chansen för en toppavkomma 1 på 7 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 8,0 och BLUP för fölen ca 115 så är chansen för en toppavkomma 1 på 19 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 7,7 och BLUP för fölen ca 100 så är chansen för en toppavkomma 1 på 42 avkommor.
Arvbarheten är bara 40% därför får inte alltid topphästar avkommor som är topphästar. Avkommorna blir oftast inte lika bra som sina föräldrar.
Samtidigt så visar detta verkligen att det finns mycket att göra som uppfödare för att få de 60% som är miljöbetingelser så bra som möjligt dvs flockfostran, hagmiljö, foder, inridning, träning mm.
I artikeln "Hur väljer vi avelsston?" som jag hänvisade till högre upp, citeras även Jan Greve veterinär, hästkarl och uppfödaren i Holland. Han säger bl a:
"You need the power of a good mare. That is the part that people forget, you need the power of a family. If you don’t have much money you are better to buy not such a good mare from a good family than buy a good mare from a shit family – she will never breed, she doesn’t have the genes to breed.”
Du hittar artikeln på Ridenews